Mötesplatser – ett ställe där våra vägar korsas?  Förr i tiden var vägkorset en naturlig mötesplats.  Mjölkbordet eller affär´n var  samlingplatser där nyheter byttes.  Eller vid köksbordet i Sörbytorp när granngubbarna kom vandrade genom skogen för att få håret klippt på söndagen.  I  kvarnkammaren  hos mjölnare Stenström  diskuterades  och byttes nyheter.  Missionsauktioner drog fulla hus.

Idag har många mötesplatser flyttat ut på Internet.  Sociala medier – Facebook, Instagram och vi ses allt mer sällan.  Vi blir åskådare istället för medskapare.   Människor behöver mötas i det verkliga livet, att mötas öga mot öga. Det är då de nya idéerna flödar och  stöts och blöts av många med olika erfarenheter.

Stängde datorn på förmiddagen och begav mig till fredagens mötesplats – Gretas gamlingar  samlas mellan 12-13 vid utemöblerna vid anslagstavlan vid Tiveds  Lanthandel  där handlaren själv, Jocke, bjöd på kaffe.  Här har folk från skilda håll träffats sedan sommaren 2019.  Alltid är det någon som dyker upp.

Här pratades om väder och vind. Vattenståndet i Unden och Vänern. Hur vågorna brusade och gick högt upp på land.  Vindkraftverken hördes inte, men så berättade någon att det inte är bara det hörbara swischandet från vingarna som stör omgivningen, utan att än värre är det lågfrekeventa  ljud som inte hörs men som påverkar både människor och djur.
Önskemål om att lära sig tova och att låna saker av varandra.  Vi pratade om Tiveds allra senaste mötesplats – onsdagsträffar i biblioteket i Skolbyggnaden.  Hemsidor. Facebook där gårdagens intressanta inlägg försvinner i ett svart hål.  Så man måste göra en skärmdump om ska vara säker på att hitta den igen.

Det finns byggnader som kan användas för möten av olika slag.
Församlingshem, hembygdsgård, idrottslokal, skolbyggnad, misssionshus och kyrka. Kanske var det snarare kyrkbacken som var mötesplatsen.
När jag  tittat i kyrkböcker och hittat årsvisa sammanställningar av nattvardsbarn så  slog det mig att det var här som ungdomar från hela socknen samlades –  från Ykullen  till Skallebolet, från Källängen till Kopparhult.  Konfirmationsläsningen var en mötesplats för unga i viss ålder.  När man konfirmerats så  var man mogen att ge sig ut och arbeta, ofta som pigor och drängar.

Vilka mötesplatser finns i dag – det får bli ett nytt inlägg, en annan dag!